Dagen var äntligen här. Dagen då jag äntligen kunde släppa alla bekymmer och bara leva livet. 2 månader med min bästa kompis. På Ibiza. 2 månader av alkohol, sol och killar. Kan livet bli bättre? 

Den vita blusen som hängde i garderoben framför mig slängde jag i den stora rosa resväskan på golvet. Likadant med de blommiga jeansen. 

”Hay! Kan du komma och hjälpa mig?” Min lillasyster Hayley kom snart in springande i mitt rum. Hennes långa ljus bruna hår svall hängde som vanligt över hennes axlar, hennes gröna ögon var lätt sminkade med lite mascara och ögonskugga. Hennes läppar var, precis som mina, plutiga med ett tunt lager av läppglans. På hennes smala kropp satt ett par korta jeans shorts och ett vitt linne med en röd åtta på, som jag var ganska säker på var mitt. Jag granskade noga hennes kropp - man skulle aldrig tro att hon var 15. Hon höjde på ett av sina ifyllda ögonbryn i en frågande gest. ”Kan du sätta dig på min resväska?” Hon gav ifrån sig ett av sina gullig skratt och hoppade på min väska. Jag böjde mig ner och började kämpa för att få igen den. 

”Hur mycket grejer ska du ha med dig egentligen? Jag har redan fått suttit på två väskor. Du ska vara borta i 2 månader, inte 2 år.” Jag skrattade åt henne. 

”2 månader är långt Hay.” 

”Hört talas om en tvättmaskin?” Jag himlade med ögonen. Visst, tre väskor kanske var att ta i lite. Men jag tänkte inte sitta i Ibiza utan kläder, eller stanna inne för vi behövde vänta på att tvätten skulle bli klar. 

”Nu ska jag he med mig så här mycket kläder okej?” Han skrattade och höjde händerna i försvar. Jag fortsatte att försöka stänga igen den överfulla väskan. ”Kan du hoppa lite?” Han skrattade högt men gjorde som jag bad. Hon började studsa lite lätt, och det blev mycket lättare. 

”Jag kommer sakna dig..” Jag drog precis igen väskan. Mina bruna ögon mötte hennes gröna, som nu var våta. Jag drog snabbt in henne i en hård kram. Hon kramade hårt tillbaka.

”Jag kommer sakna dig också.” Jag hörde hur min röst skar sig. Även fast vi skojar med varandra, och går den andre på nerverna 70% av tiden så är vi verkligen tajta. Jag skulle göra vad som helst för Hayley, och hon skulle göra vad som helst för mig. Utan tvekan. Och vi har knappt varit ifrån varandra, bara några dagar - och nu helt plötsligt 2 månader? Det kommer bli tufft. Inte minst för Hay. Jag kommer ju ha Ashley. Och alkohol. Men Hay, hon kommer bo hos sin pojkvän och hans familj i några veckor innan hon åker till vår moster och kusin i Kanada. Visst, Kanada är kul. Men nr 1, vår kusin, Jordan, är en riktig bitch. Vi båda hatar henne. Och nr 2, hon känner ingen där, så hur kul kommer det bli? Men aldrig, någonsin att jag låter henne vara hemma själv med våra föräldrar själv. Dom skulle inte bry sig ett skit om vad hon gjorde, och om jag känner Hayley rätt skulle hon utnyttja det till fullo. Så det här är bäst. Hoppas jag... 

”Kan inte jag få följa med er?” Jag fnittrade till lite och skakade på huvudet.

”Nej. Du är fjorton, du ska inte med till Ibiza. Vi kommer festa, och sola. Du skulle inte tycka det var kul.” Hon gav mig en blick som att säga ’är-du-seriös-jag-skulle-älska-det-och-det-vet-du’. Jag skakade än en gång på huvudet. ”Nej. Du är för ung! Du skulle inte ens komma in på klubbarna.” 

”För du är ju verkligen 18.” 

”Ja, nästan!” Hon himlade med ögonen. ”Men ett år är ingenting. Tre år dock, är det.” Hon suckade och la sitt huvud mot min axel. ”Men hey..” Hon tittade upp på mig. ”Bor inte Justin Bieber i Kanada? Du kanske träffar honom och ni gifter er?” Hon skrattade och suckade på samma gång, vilket jag inte ens visste man kunde. 

”Ja, verkligen. För Johanna och Jordan bor verkligen i Stratford. Förresten är han knappt i Kanada längre. Han är på promo - turné.” Jag himlade med ögonen. Såklart visste hon hans vart ända steg. Jag skulle precis öppna munnen då jag stoppades av min mobil. 

Sms från Ash. 

”Är utanför dig om 5min, be ready babe! xo” 

Jag log åt Ash’s sms och knappade snabbt in ett ’ok’. 

”Det kommer bli bra Hay, jag lovar.” Hon nickade och jag drog än en gång in henne i en hård kram. 

”Behöver du hjälp att bära?” 

”Sen när blev du snäll?” Hon skrattade och slog till mig på armen. Min iPhone, plånbok, iPod, lite smink - läppglans, mascara och puder, boken ‘Perks Of Beeing A Wallflower’ och ett par högmidjade jeans shorts och en vit tubtop jag tänkt ha när vi kommit fram, hamnade allt i den stora väskan jag ska ha med på planet. Jag insåg att Hayley redan tagit en resväska i varsin hand och var på väg ut. Jag slängde på mig mina Converse, och drog till mig handväskan och den rosa resväskan. Jag tog en sista titt i spegeln. De mörk blåa Hollister mjukis byxorna satt löst på höftbenen, mitt vita linne hade åkt upp lite så man såg min navel piercing - en drömfångare, mitt långa mörk bruna hår(som igentligen bara räckte till mina axlar, thank God for extensions) satt i en hög hästsvans, och som vanligt lite smink. Jag tog ett djupt andetag och drog åt mig min svarta skinnjacka och hängde den över armen. This was it. Det jag har fruktat hela dagen. Säga hej då till mina föräldrar. Det kan låta som att jag överdriver, men... Visst, jag är inte speciellt nära mina föräldrar. Och visst, mesta dels hatar jag dom. Men alla barn vill väl att ens föräldrar ska bry sig om en? Så nu när jag, Noah 17 år, ska åka på en resa själv med min jämngamla bästa vän till Ibiza, partylandens partyland, fullt med sprit, killar och droger så önskar man ju ändå att ens föräldrar kanske blir lite oroliga? Åtminstone en liten gnutta. Det är i alla fall vad jag hoppades på. Skulle inte förvåna mig om det inte blev så dock. Jag är van att bli besviken. 

Jag gick ut ur mitt rum, genom den stora hallen med ett par rum och ett badrum - idiotiskt då vi bara behövde tre rum - ut till vardagsrummet och som jag trott satt mina föräldrar med näsorna i varsin dagstidning vid köksön som halvt separerade vardagsrummet och köket. Jag vred på mig lite obekvämt. Dom satt så att om dom bara skulle anstränga sig i en sekund och lyfta på huvudet skulle som se mig, men nej. 

”Jag... uhm, jag antar att jag ska gå nu.” Deras blickar for upp mot mig. Pappa hade ett litet leende på läpparna men mamma kunder verkligen inte bry sig mindre. ”Tänkte bara säga hej då.” Jag vred mig än en gång obekvämt. Pappa reste sig upp och gick fram och gav mig en snabbt, pinsam och obekväm kram. 

”Ta hand om dig Noah. Och var försiktig.” Det hade jag inte väntat mig. Aldrig. Kanske ett leende, men en kram? Kanske hade han slagit i huvudet jäkligt hårt... 

”Det ska jag pappa. Hej då.” Jag drog på mig min jacka och tog väskorna än en gång. ”Hej då mamma..” Halvviskade jag och mamma klämde på ett fejkat leende. 

”Hej då Miley.” Jag nickade obekvämt och gick ut i hallen där Hayley stod. Jag log. Jag kommer verkligen sakna henne. 

”Hjälper du mig ner?” Hon log och nickade. 

”Såklart.”

-

Ash drog in Hay i en kram. 

”Jag kommer sakna dig Hayme.” Hay himlade med ögonen och kramade om Alex ännu hårdare. Precis som mig och Ash så var Hayley och Ash som syskon. Ash kallade Hay för Hayme eftersom det var det Hayley sa att hon hette när hon var liten. Och Hay hatar det, mer än någonting - förutom när Ash kallar henne det. Visst, hon kanske låtsas som det men jag vet att hon inte gör det. 

”Jag kommer sakna dig också...” mumlade Hayley och torkade bort en tår som runnit ner för kinden. Ash log och pussade henne på pannan innan hon hoppade in i bilen. Hay vände sig mot mig och hennes gröna, tårfyllda, blodsprängda ögon mötte mina bruna, fuktiga ögon. Jag drog in henne i en kram och lutade min haka på hennes huvud. 

”Gråt inte Hayley.” Jag hörde hur min röst än en gång skar sig och jag drog henne, om möjligt, ännu närmare. Hennes tårar föll mot min tröja och jag var säker på att det skulle bli en stor blöt fläck där men just nu kunde jag inte bry mig mindre. Den person som betyder mest för mig i mitt liv gråter, på grund av mig. Det finns ingen värre känsla. 

”Snälla Noah, åk inte.” Hennes ögon mötte nu mina och allt jag kunde se var sorg. Sorg och svek. Tårarna som föll ner för mina kinder gick inte att stoppa. ”Snälla lämna mig inte.” Det kändes som att mitt hjärta bröts i en miljard bitar när de fyra orden lämnade hennes mun. Hon trodde att jag lämnade henne? Att jag övergav henne? Jag tog ett tag om hennes huvud så hennes blick mötte min. 

”Hayley, jag skulle aldrig kunna lämna dig. Tro aldrig någonsin igen att jag lämnar dig. Okej? Jag älskar dig. Mer än någonting annat här i världen, och jag skulle göra vad som helst för dig. Vad som helst. Om du verkligen inte vill att jag åker, så åker jag inte. Jag kan stanna, och du kan stanna hemma så har vi två kul i sommar. Bara du och jag. Jag gör det om du vill, Hay. Jag lovar.” Hon log och skakade på huvudet. 

”Nej. Åk du. Jag klarar mig.” 

”Hay, seriöst om du vi-”

”Nej Noah. Jag vill inte förstöra din sommar. Jag skulle inte kunna ha kul om jag visste att jag gjort det.” Jag log. Det är Hayley i ett nötskal. Tänker på andra först. 

”Men jag kommer inte kunna ha kul om du är ledsen.” Hon skrattade och jag kunde inte hjälpa att tänka på hur mycket jag kommer sakna det skrattet. 

”Men jag klarar mig.” Jag skakade bestämt på huvudet. 

”Let’s make a deal?” Hon tittade frågande på mig, och jag små flinade. ”Jag åker på ett villkor. Att jag vet att du kommer ha kul. Så, om vi gör så att jag pratar med Jake’s föräldrar, så kanske du kan bo hos dom lite längre? Typ hela sommaren? Jag är rätt säker på att Jake inte har något emot det.” Hennes ansikte lystes upp av ett stort leende och hon slog direkt armarna om mig. 

”Seriöst? Tror du det är okej med dom? Men tänk om dom inte vill det? Och vad händer med Johanna och Jordan? Och -”

”Hay! Andas.” Skrattade jag och hon tog ett djupt andetag. 

”Du är väldens bästa syster, det vet du va?” Jag log och skulle precis svara då jag blev avbruten av Ash. 

”Ja, det vet hon. Och mamma och pappa har inget emot det. Inte Jake heller, han sa faktiskt att han önskade att du kunde varit där lite längre. Dock kommer ni ha huset för er själva de två sista veckorna innan jag och Noah kommer hem, så om ni bränner ner huset - se till att inte var där när ni kommer hem.” Juste, jag glömde näma att Jake, är Ash’s lillebror. Hay gav ifrån sig ett omänskligt ljud och slog armarna om Ash som hände ut genom taxi fönstret. Ash tittade över Hay’s axel och gav mig ett leende som jag snabbt besvarade. ”Okej Hayme, vi måste verkligen åka nu.” Hay nickade och kramade hårt om mig en sista gång. 

”Kommer sakna dig.”

”Jag kommer sakna dig också Hay.” Jag pussade henne snabbt på huvudet innan jag hoppade in i taxin. Vi vinkade hej då och bilen började rulla. 

-

Vi hade precis hittat våra platser på planet. First class baby! Knappen om att man skulle knäppa bältena började lysa och så klart gjorde vi båda det. Ash vände sig mot mig med ett stort leende på läpparna. 

”Gissa vilken film dom visar?” Jag kunde inte undgå att skratta. Så klart skulle Ash bli onödigt glad för något sånt. Jag ryckte på axlarna i en ovetande gest. 

”Pitch Perfect!” halv skrek hon, vilket drog till sig några konstiga blickar. Mina läppar formades snabbt också till ett stort leende. Världens bästa film. Anna Kendricks är en otrolig skådespelare, och hon sjunger otroligt bra! Så 'Pitch Perfect' är nog både min och Ash's favorit film. Jag gav ifrån mig ett ‘woo’ och gjorde en high five med Ash. Ibland kan man ifråga sätta våran mogenhet. 

”Vi ska nu påbörja våran resa mot Ibiza. Tack för att ni valt att flyga med SAS och vi på SAS önskar er en trevlig flugtur.” 

Jag lutade mig tillbaka i stolen och drog upp min iPod. Innan jag satte i mina hörlurar vände jag mig mot Ash som satt och läste Vouge. 

”Redo för världens bästa sommar?” Ett stort flin tog plats på hennes läppar. 

”Om jag är.” Jag log och satte i mina hörlurar. Jag satte på shuffle och ’Glad You Came’ av The Wanted sattes på. Min flin blev ännu större och jag lutade mig tillbaka i stolen. 

Den här sommaren kommer bli fantastisk.